Idag är det fredag och mitt fredagsmys består av lite nylånade biblioteksböcker medan M är på kalas (fest). Inte för att det hade spelat någon roll om han suttit hemma. Han är fortfarande ganska många mil härifrån. I ljuset av detta sa jag lite skämtsamt till min kompis J (alla stora bloggare nämner sina vänner med bara en bokstav, det är sant, jag kan bara inte hitta något exempel just nu) att det ska bli så skönt när jag och M bor tillsammans, för då kommer jag ha stenkoll på honom hela tiden. Faktum är att det nog inte kommer vara så stor skillnad från nu, förutom att jag kan pussa på honom när han kommer hem.
Js svar på detta var i vilket fall ”Stackars sate”. Detta fick mig att tänka på hur jobbiga tjejer är. Humörsvängningar, gråtattacker, svartsjuka, uppmärksamhetsbehov och så vidare. Listan kan göras lång. Och jag är ganska säker på att det inte bara är jag som beter mig på det viset. Killar måste ha ett himmelskt tålamod med sina flickvänner. Något som M också har. Jag hade aldrig orkat med att ha en flickvän! Än mindre mig själv som flickvän.
Ute i den stora världen är det mycket snack om att männen är så jobbiga – det städar inte, diskar inte, går inte ut med soporna, är inga bra pappor etc. Men jisses vad de får stå ut med! Tjejer, det är dags att vi börjar uppskatta de potentiella våldtäktsmännen lite mer [1].
Jag tycker att vi avslutar med en go applåd för alla karlar (och damer, för den delen) där ute som ställer upp för och står ut med sina vackra damer. (Men det skulle kanske inte skada om ni städade ibland. Bara lite då och då liksom.)
[1] Ordentliga källhänvisningar verkar vara svåra att få, men efter lite googling verkar det vara Maria-Pia Boëthius som ligger bakom uttalandet. Hon verkar dock inte vara ensam.
Jag vet exakt vad du menar. Jag är så otroligt kär i min Johan och vi precis som ni har ju ett distans förhållande (nu säger jag inte att det bara är flickvänner i ett distans förhållande som har humörsväningar och kräver uppmärksamhet) men vi har ändå mer att jobba på med våra tankar. I början av mitt och Johans förhållande, han skulle ha stenkoll på om jag umgicks med andra killar och samma sak tvärtom om han träffade andra tjejer, och jag vet inte vad men det är precis som det sitter i mig fortfarande. Jag vill helt enkelt ha koll på honom och höra att man är speciell och så vidare. Ja usch ja vi tjejer kan vara förjävliga emellanåt även om vi älskar våra män över allt annat..
Precis, man blir extra nojig för att man inte kan träffas så ofta. Men i längden håller det ju inte! Bästa tipset är att träffa hans tjejkompisar, så bygger man upp ett förtroende för dom också, även om det egentligen inte ska behövas. Distans är helt klart en annan grej än att bo tillsammans eller i alla fall nära varandra. Tur att det är värt det!
Varför bli nojjig bara för att man bor längre ifrån varandra, borde inte det innebära att man litar mer på varandra……..vänd på det, varför skulle han då färdas alla dessa mil för att träffa just dig om han har något på närmare håll ……hänger ni med?
om det är en tjej 
haha.
Finns dessutom killar som är otroligt svartsjuka med, inget tjej fenomen tror jag……..
Om man sen ska se det såhär, om man nu har ett distansförhållande och den ena eller den andra prasslar lite hit och dit, vad är det då att ha, vilket svin…..eller so
Precis som när man bor ihop handlar det väl om att kunna lite på varandra, eller?
Sen klart att man, både vi tjejer och killar, kan vara mer eller mindre krävande i förhållandet, något som troligtvis har sin grund i vad man tidigare erfarit….eller?
Sen tror jag att olikheterna män och kvinnor emellan ligger i att vi har olika synsätt, vi tycker att det är viktigt att det är städat diskat mm mm……medan männen har andra saker de tycker är viktiga…….
Men där gäller det väl att ha förståelse för varandra och inte skälla och gnälla för mycket. Vad gäller den känslomässiga biten är vi nog egentligen ganska lika möjligtvis att vi kvinnor ibland har lättare att visa vad vi känner, något som väl är mer accepterat för oss än för män, till viss del……
En fördel med att inte bo inpå varandra är ju faktiskt att man hinner lära känna varandra lite mer innan man tar det stora steget, samt att den dagen man verkligen gör det vet man att man faktiskt klarar att vara ifrån varandra! Långt ifrån alla som klarar det
Kämpa på flickor!
Jag vet inte varför min blir nojig, man bara blir det… Men det är klart att det krävs mycket tillit om det ska fungera. Och för både mig och dig fungerar det ju, så tillit har vi!
Haha, männen tycker att det är viktigare att spela datorspel och dricka öl.
Det finns fördelar och nackdelar med allt, känns det som. Vet en som menade att det kan vara bra att flytta ihop tidigt, för när man är tillsammans med någon vill man ju vara med den hela livet, men om det inte fungerar att bo tillsammans kanske det inte är lönt, eftersom det inte kommer att fungera.
Kram!
Jag är rätt glad att jag inte är en sådan där extremt tjejig tjej faktiskt.
Det tycker jag att du ska vara! Glad, alltså.