Det här med inlägg utan en ordentlig slutsats verkar vara min grej. Jag fortsätter nog med det.
Jag har en vän som väntar barn. I april kommer det lilla knytet och jag är förväntansfull och spänd. Min vän är fyra år äldre än mig. I min ålder är det på något vis ganska mycket. När jag vrider lite på huvudet verkar det däremot som att allt fler i min ålder helt plötsligt har eller väntar barn.
Jag har alltid tänkt att jag vill har barn innan jag är för gammal, hur man nu definierar det. Men inte än. Jag kan inte låta bli att känna mig lite som en eftersläntrare och en smula omogen när jag tänker på att det finns tjejer i min ålder och till och med yngre som faktiskt är ansvariga för sitt liv +1. Ibland händer det att jag inte lagar riktig mat utan äter typ kanelbullar till middag – medan de här tjejerna formar en framtid, en helt ny individ. Det är liksom på en helt annan nivå.
”Man växer med uppgiften”. Så säger min pappa alltid. Bra där, pappsen! Det är väl klart att man gör det. Vill man så kan man. Klart att man kan. Om man vill.
Jag tänker nästan att det är lite skrämmande. Jag tittar på mig och mina vänner, och tänker: Vart befinner vi oss om fem år?
Fem år. Jag kan inte ens bestämma mig för om det är lång eller kort tid?
Men vill man verkligen ha barn när man är så ung? Tänk på allt man missar. Stundtals osunt leverne, resor, möjligheter att utbilda sig och ”göra karriär” osv. Man är bara ung en gång och det gäller väl att ta tillvara på den tiden så gott man kan. Svårt att inte tänka på framtiden, men nuet är nog så viktigt!
Som vanligt tror jag Lasse har svaret; En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än, för en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Men tänk på allt man får. Jag tror att man kan få ett bra liv vilket som. Det är sant som Lasse säger, en tid som bara går och aldrig kommer igen. Klart att man måste ta tillvara på det! Men jag vill tro att det finns många olika sätt att göra det.
Det jag hängt upp mig mest på är att i min bubbla i denna stora värld så hör barn till vuxenvärlden. Barn är sånt man får när man är vuxen. Jag är inte vuxen. Hur kan töser som är yngre än mig då vara det?
(Jag har aldrig fattat vad elegi betyder, så jag slog upp det precis. Jag anar att ordet i Lasses sång syftar på en klagosång.)
Hjälp du får inte skrämmas så, trodde först det stod att du väntade barn, fyy skrämms inte så haha xD. Å andra sidan tror jag att du kommer bli en bra mamma i framtiden och ta din tid i livet och lev du (:
Haha, ledsen för det vännen.
Vill man så kan man!
Jag är inte vuxen än, jag blir nog aldrig vuxen inuti. Jag vet att min ålder, mitt utseende och (tidvis?) mitt beteende visar att jag är vuxen. Om det är att vara vuxen att vara ansvarsfull så är jag vuxen, men jag känner mig inte sån. Det är väl mer omoget än moget att önska sig barn i ung ålder, men däremot så har inte ålder jättemycket att göra med hur bra förälder man blir. Svamlar jag?
Man kan alltså vara vuxen på olika sätt? Jag tror inte heller att åldern har att göra med hur bra förälder man blir, däremot kan jag inte riktigt hålla med dig om att det är omoget att önska sig barn i ung ålder. Det är säkert helt rätt för vissa. Precis som att det säkert är helt fel för andra.
Förövrigt gillar jag svammel, det är nästan min grej.
Klart man kan vara vuxen på flera sätt eller? Beror inte det lite på vad man har för tidigare erfarenheter i frågan……dvs är man van med att ha små barn omkring sig så känns det kanske inte ”lika stort” att få egna barn eller iaf inte lika ovant, men kan redan endel om det, givetvis innebär det en STOR förändring i livet ändå, men man vet ändå lite hur saker och ting funkar! En sak är dock säker att få barn innebär att man får ett betydligt större ansvar, inte bara mot sig själv utan mot en helt ny person, människa som dessutom är helt beroende av DIG och inte bara några år utan en sisådär 20 år framåt, MINST, men Caroline, din far har rätt man växer med uppgiften. Det finns massor med saker som inte blir som man tänka och som inte funkar som man tror, alla barn är ju olika.
Själv var jag ju då 22 när jag fick första, rätt eller fel? Vet inte om jag gjort det bättre idag, möjligtvis på ett annat sätt, men jag har fortfarande gjort det jag trott varit rätt vilket jag skulle gjort även idag, rätt eller fel, det visar sig först när barna blir större……och alltefter de blir större får man fler utmaningar som förälder som gör att man måste omvärdera saker och ting. man utvecklas med uppgiften…..
Så känner man sig redo för barn, är man kanske det, eller? dock kanske beroende på vart man står ekonomiskt litegranna……BARN ÄR INTE GRATIS
Svammel svammel, går att diskutera länge det här.
Jag kan iaf säga att jag inte ångrar mina barn, nog för dem ger en rejäla utmaningar så man ibland kroknar, men dem ger en väldigt mycket mer, dem är helt underbara! Men jag är inte mer vuxen än mina jämnåriga bara för att jag har barn, möjligtvis mer insikt i hur det är att ha barn!
Jag tror också att man kan vara vuxen på flera olika sätt. Har aldrig hört om någon som ångrat att de fått barn, oavsett om det varit tidigt eller sent. Hörde dock en som sa att man aldrig blir redo för barn, haha, så kanske det kan vara. Men jo, klart att det beror på andra omständigheter, det gör ju allt. Kram!