Caroline

Jag vill börja skriva igen. Jag vill tro att jag är duktig på det och att folk vill läsa mina tankar. Jag vill skriva utan att känna mig tvingad till det och jag vill få lov att skriva saker som ingen annan än jag bryr mig om. Jag vill inte skriva om mig, jag vill skriva vad jag tänker.

Idag vill jag skriva om vilja. Sånt är så himla svårt. Man tror att man vet vad man vill, men när man väl står där med allt man någonsin önskat sig, då ändras plötsligt förutsättningarna. Man ångrar sig. Helt plötsligt vill man någonting annat, eller så vill man ingenting alls. Det är då man biter ihop och traskar vidare, verkar det som. Inte jag.

Jag beundrar dom som vet vad dom vill. Jag beundrar också dom som inte har en aning, men som kastar sig ut i livet ändå, gör ett magplask och springer vidare. Om man vill något, vad som helst, måste det ju bli bra till sist? Om man bara vågar.

Det känns som att jag är någonstans där nu. Någonstans mellan att ångra sig och kasta sig ut. Inga hopbitna tänder och inga magplask. Det är nu jag slutar titta bakåt och slutar stirra mig blind på framtiden. Det är nu jag hoppar. Fast successivt. Klarar jag det här ska jag beundra mig själv. Mina skor har trots allt dansat svårare steg än det här. Let’s do it!