No Comments »
I onsdags åkte jag söderut för att gå på begravning. Det var mycket jobbigare än vad man skulle kunna tro. Jag stannade söderut ett tag och tänkte nya tankar, kände nya känslor. Och jag tog liksom tag i lite gammalt.
Jag brukar tycka att man alltid ska prata om allt. Jag insåg, på min lilla resa, att det behöver man inte alls. Ibland mår alla bättre av att hålla tyst. Ibland får man lov att bara låta saker ligga.
Det finns säkert inte någon som missat den gamla klyschan om att tiden läker alla sår. Det finns säkert inte någon som fortfarande tror på det. I så fall kan jag berätta att det är inte sant. Det blir lättare med tiden och tidvis kan man glömma. Men man läker inte.
Se där, nu blev bloggen personlig ändå.
Category(s): Allmänt
8 Comments »
Jag tycker om vintern. I början. När det fortfarande är mysigt att det blir mörkt så tidigt, när första snön faller och man kan ta på sig tjocka kläder och göra snöänglar. Jag tycker om tanken på jul. Kyrkorna är så mysiga då. Folk hänger upp julstjärnor i fönsterna och klär träd och balkonger med ljusslingor. Städerna pyntas. Julkrubbor av alla möjliga slag tas fram. Man tittar lite i sina gamla fotoalbum. Fint.
Det blir mörkare och mörkare. Om jag inte minns helt fel vänder det någon gång kring julafton. Då blir det ljusare igen, säger dom. Jag lägger aldrig märke till det. Ganska snart undrar man om grannarna tänkt ha julpyntet kvar ett helt år, och ska det inte sluta snöa snart och varför måste alla affärer spela julmusiken vi hört konstant i flera månader? Inte så fint.
Så jag fick en idé för ett litet tag sedan. Det var nog en sån dag när man sitter hemma och äter ohälsosamt många kanelbullar och undrar varför ingen någonsin skriver brev. När man ser den fallande snön som en personlig förolämpning. – Hade det inte varit underbart om man mindes alla komplimanger man fått? Eller allt roligt ens fina vänner sagt? Allt som gör en glad?
Svaret, bestämde jag mig för, är ”Jo.”
Jag gör en ”Var glad-bok”. När landet ligger som så att grannarna inte bara struntat i att ta ner julbelysningen, utan faktiskt hängt upp lite mer, snön faller inte längre tyst utan skriker både glåpord och könsord, kanelbullarna är slut och alla i huset sjunger unisont ”Hej mitt vinterland”. Då tar man fram sin ”Var glad-bok” och plötsligt fylls frysen av kanelbullar. Finfint.
Än så länge är den dock tom. Vad har ni att komma med?
Category(s): Allmänt
Tag(s): Kanelbullar, Var glad, Vinter
4 Comments »
Jag vill börja skriva igen. Jag vill tro att jag är duktig på det och att folk vill läsa mina tankar. Jag vill skriva utan att känna mig tvingad till det och jag vill få lov att skriva saker som ingen annan än jag bryr mig om. Jag vill inte skriva om mig, jag vill skriva vad jag tänker.
Idag vill jag skriva om vilja. Sånt är så himla svårt. Man tror att man vet vad man vill, men när man väl står där med allt man någonsin önskat sig, då ändras plötsligt förutsättningarna. Man ångrar sig. Helt plötsligt vill man någonting annat, eller så vill man ingenting alls. Det är då man biter ihop och traskar vidare, verkar det som. Inte jag.
Jag beundrar dom som vet vad dom vill. Jag beundrar också dom som inte har en aning, men som kastar sig ut i livet ändå, gör ett magplask och springer vidare. Om man vill något, vad som helst, måste det ju bli bra till sist? Om man bara vågar.
Det känns som att jag är någonstans där nu. Någonstans mellan att ångra sig och kasta sig ut. Inga hopbitna tänder och inga magplask. Det är nu jag slutar titta bakåt och slutar stirra mig blind på framtiden. Det är nu jag hoppar. Fast successivt. Klarar jag det här ska jag beundra mig själv. Mina skor har trots allt dansat svårare steg än det här. Let’s do it!
Category(s): Allmänt
Tag(s): Mod, Vilja
2 Comments »
Det händer saker och jag kommer tillbaka. Alldeles snart.
Category(s): Allmänt
Tag(s): Comeback